…alla eventuella besökare på denna vanskötta sida. Snart stundar nya roligare tider. När våren (äntligen) kommer ska det våras också för den här tidningens hemsida.
Det är också då jag drar ut på grönbete för gott. Till mitt privata paradis i Värmland, till Nice eller däromkring och – förhoppningsvis – till Yorkshire.
I mitt ställe kommer Bella Linde, stolt fritidstorpare i Sörmland. Ni kommer att få det så bra!
hur jag än försöker
I morse visade termometern på -28°. Och snön ligger djup. Men vackert är det. Gnistrande snö i solsken. Dotterns hund som blev kvar efter julhelgen leker u-båt i snön och hoppar dessemellan som en hare. Lita på att hon sover gott sen!
Och värmepumpen håller oss varma. Livet på landet är ljuvligt!
Okej! Vi undrar inte längre. Sedan i går kväll har det snöat oavbrutet och Selma, 4 år, från Toulouse åker nu pulka nerför slänten till sjön så det står härliga till.
Grått. Himlen hänger långt nedanför trädtopparna. Franska barnbarnet som itutats att det är lika självklart att snön lyser vit i Paradis vintertid som att solen skiner där oavbrutet på sommaren blev lite besviken.
Men i går kväll tände vi ved i eldkorgen och dansade runt den flammande brasan. Vi var både indianer, pirater och små grodor. Kul hade vi!
Det blev eldat, bastat, kalasat. Det blev trevligt! Och november som brukar vara så trist har i år varit fylld av trevligheter. När vi kom hem från Paradis var det nästan bums dags för ett besök i Berlin. En stad jag blev kär i och som rekommenderas alla ressugna. Det är billigare än i Stockholm, livligare, galnare om man vill, mycket att se på, lyssna på… Nu väntar ett par kalas sen är november slut. Jag har lärt mig något!
Vi har varit på planeringskonferens – på Mallorca. En av fördelarna med att vara så få på redaktionen är att det går lätt att hitta både lågprisflyg och billigt hotell.
Men hur skönt det än var med värme igen (20–28°) så längtar jag till landet nu och på torsdag bär det av! På lördag är det 1-årsjubileum. Kamraterna som hjälpte oss flytta kommer. Bastu och middag står på programmet. Innan dess ska en typisk höstsyssla på landet utföras: vi ska elda ris och skräp. Det ska bli härligt det med.
Förra helgen åkte jag ensam till stugan. Mina släktingar som också är grannar var dessutom utomlands. Det var jag, regnet och mörkret. Jag tvekade lite, men det blir ju stolligt att äga en stuga om man inte vågar vara där ensam. Vet ni hur mörkt det blir där mitt i skogen när molnen hänger i trädtopparna? Svart!
Men så förvånade jag mig själv med att inte tycka det var otäckt alls. Jag gjorde sånt jag inte hinner med annars, lagade god mat åt mig själv, såg på tv. Sen gick jag och la mig, läste en stund och sov sen i ett sträck till åtta morgonen därpå. Likadant nästa kväll! Så det så, jag kan åka dit ensam när jag vill.
Ett boktips: Klas Östergrens nya "Den sista cigaretten".
Solen skiner men vi ska inte åka till landet. Det får bli promenad Årstaviken runt i stället. Goda vänner som lånat stugan över helgen får vattna blommorna och beskåda hur de praktfulla hösthortensiorna sakta vissnar.
I alla år har jag hävdat att jag försökt äta sill för att det är så trevligt, men snöpligen misslyckats. Men så i somras blev jag plötsligt frälst. Goda vänner lärde ut tricket att bryna smör och hälla på matjessill. Hörni, det blir SÅ gott!!! Nu försöker jag övertala omgivningen att äta sill så ofta det bara går. Och i helgen lyckades jag. På min nya fina veranda serverades mandelpotatis, matjessill med brynt smör och förstås knäckebröd och Västerbottensost. En liten snaps blev det också. Som vanligt glömde vi plocka undan allt krafs, men det får ni stå ut med.
Prova brynt smör till sillen och låt mig veta vad ni tycker. Obs det ska vara brunt, nästan svart, bara skirat duger inte.
Alla ni som letar efter tävlingskuponger (enligt instruktion i tidningen), ni kan sluta leta! Vi fick påstötning från Lotteriinspektionen som sa att det var förbjudet med utlottningar på nätet och slutade vi inte bums kunde vi få böta.
Så nu är det vykort som gäller för dem som vill delta i våra utlottningar. Det går bra att lägga alla bidrag i samma kuvert och adressera till "Tävlingar", På landet, 105 44 Stockholm.
– Vi stannar här och skördar lite, lagom till varsin kantarelltoast, sa jag när vi var på väg hem från Oxhälja, Filipstads årliga marknad. Jag sa det lite på skoj, för det är ju inte alltid man hittar svamp precis bredvid vägen ens ett svampår som det här.
Men yes, vi hittade. Sen satt vi på vår nyfixade fina veranda och rensade den. Varmrätten som var mandelpotatisplättar med löjrom var inte dum den heller…
Man kan inte påstå att blogginläggen snubblar på varann… Alltnog, lagom tills höstvindarna kappas runt knuten har verandan blivit klar. Så fin!
Köket har fått nya tapeter och en ytterdörr direkt dit in har satts igen.
På lönespecen såg jag just att jag har 7 semesterdar kvar – nu gäller det att ransonera stugbesöken eller kombinera med långhelger – finns det några alls på hösten?
I morse när jag gick och hämtade tidningarna stod korna alldeles intill nära stängslet till vår tomt. Och där, bredvid en ko med jättejuver vinglade en alldeles nyfödd kalv. Jag hörde en ko råma alldeles förfärligt någon gång vid sexsnåret och förmodligen var det då kalven föddes. Den hade en lång bit av navelsträngen hängande under magen men stod på sina ben och uppvaktades av resten av flocken, allt under överinseende av Mamma Mu. Hon spände sina vackra ögon i mig också: kom inte närmre, du får beundra på avstånd.
Senare på dagen var både mor och barn försvunna ur hagen. Kanske var de hemkallade till lagårn för lite specialomsorg.
Jovisst regnar det här också. I går åkte vi till Ikea i Karlstad och höll på att flyta bort på vägen. Men hallå, före regnet var det värmebölja och vattnet i sjön är fortfarande badbart. Klart solen kommer tillbaks!
Tills dess promenerar vi i stövlar och regnrock, läser böcker och latar oss med gott samvete - tänk så mycket jobb som är ogörbart i blötan.
Bild på vår hemliga ungerska syrén.
Nu är det timmar det handlar om. Sen väntar minst fyra veckor i stugan i solen – i Alstern.
När vi kom i midsomras blommade fortfarande liljekonvaljer och syren men rhododendronbusken hade också slagit ut. Gul vallmo, vita rosor och Och när vi röjde i slänten ner till sjön hittade vi ett okänt träd. Vi tog en bild och tjejerna på redaktionen visste besked: en ungersk syren.
Undrar vad som slagit ut medan vi varit borta den här gången…
Bonnier Tidskrifter AB
På Landet, 105 44 Stockholm
Tel växel: 08-736 53 00