Ursprungligen fanns inga fönster i våra hus. Som ljusinsläpp fanns på sin höjd gluggar i väggen som man satte för när det blev kallt. Inomhuslivet var ett liv i skumrask och stickiga rökar eftersom elden ursprungligen brann fritt mitt i rummet.

Glas kom till användning i fönster först på tidiga medeltiden. Glas som material hade funnits längre, men att producera hjälpligt platta glasstycken var ett hantverk som krävde särskilda kunskaper. Av det skälet var fönsterglas från början mycket dyrt och ursprungligen var det bara kyrkan och burgna människor som kunde hålla sig med fönster. Fattigfolk – och de flesta var fattigfolk på den tiden – experimenterade med allehanda genomskinliga material i gluggarna. Tunna skifferskivor, fint, fint hyvlat trävirke som flätades samman, vaxat papper eller hinnor och hudar fick duga.

När människor faktiskt hade råd att använda glas i sina fönster rörde det sig om små rutor som monterades med blyspröjsar till större arrangemang. Man hade tidigt lärt sig att färga glaset och utnyttjade kärleksfullt effekterna av ljuset utifrån. Det finns kyrkfönster från 1200-talet som överlevt och vittnar om dåtida glasmästares enastående handaskicklighet och konstnärliga begåvning.

Sent på 1600-talet blev fönsterglas tillgängligt för en bredare allmänhet i Sverige. I första hand var det borgerskapet i städerna som hade råd. Från allra första början monterades fönstren fast i ett ramverk i husets fasad, men redan på tidigt 1700-tal hade konsten att snickra fönster utvecklats dithän att man byggde dem öppningsbara. Redan då anordnades också lösa innanfönster i herremanshus. Detta för att dämpa kallras och drag från glasytorna. De skulle dröja till sena 1800-talet innan man fick kopplade, öppningsbara fönster.  Under lång tid ordnades luftväxlingen inomhus vintertid med små vädringsfönster, s k lättruta.

Glasytorna i fönstren växte vartefter det blev tekniskt möjligt. Standardfönstret i svenska städer var redan under 1800-talets senare del uppdelat i endast fyra delar, två mindre rutor upptill och två högre
under dessa. De monterades vanligen utåtgående. Kring sekelskiftet 1900 återkom de smårutiga fönstren igen, men då av estetiska skäl.

Att bygga ett fönster har alltid varit ett jobb för experter. Alla delar i ett fönster utsätts för stora påfrestningar eftersom de utgör gräns mellan ute och inne, mellan skiftande temperaturer och luftfuktighet. Glasets infästning i trävirket kräver noggrannhet hos snickaren och särskilda kvaliteter hos virket. En fönstersnickare var alltid särskilt kräsen när han valde sitt material. Det skulle vara tätväxt, kvistfri fura med mycket kåda. Så länge han byggde ett enkelfönster kunde han välja relativt tunna dimensioner vilket i bästa fall gav eleganta fönster. De vackert profilerade fönsterbågarna från - säg sena 1800-talet eller 1900-talets början – låter dessutom ljuset leka och reflekteras när det faller in utifrån. Det skapar alldeles egna kvaliteter åt ett ljusinsläpp och fönster. En fönstersmyg med snickerispeglar skapar ytterligare plusvärden.

I den industriella produktionen av snickerier till moderna hus har det mesta av hantverkskompetensen gått förlorad och omsorgen om det utvalda virket dessutom. Den nya tidens kopplade fönster med isolerglas är dessutom tunga och kräver grova bågar. Att snäppa fast lösa spröjsar på sådana fönster räddar endast undantagsvis förlorade estetiska värden.
Vad lär vi av detta, jo att gamla fönster är en tillgång att bry sig om. Har man gamla fönster i torpet eller hästgården man köpt sig ska man värdesätta dem. De har ofta vackra proportioner och dimensioner på virket som skapar elegans. Gammalt glas kan dessutom vara en tillgång i sig. De ojämna, vattrade bilderna de bjuder gör människan glad.

Det kan vara frestande att satsa på helt nya fönster när man ser flagnande gamla snickerier. Men man ska tänka sig noga för innan man kastar bort originalfönster. Bak en skröplig yta döljs ofta gott virke som kan överleva ännu många år om det skrapas rent och oljas och målas. Det kan rentav vara enkelt lönsamt att bära iväg ett anfrätt fönster till en kompetent snickare och få det renoverat. Och även om en renovering kan bli dyr så kan den faktiskt säkra värden som man kan lära sig uppskatta – eller föralldel, ta betalt för när man till äventyrs ska sälja sommarvistet en dag.

Man ska vara snäll mot sina fönster.

En fönsterruta

• Äldre fönster öppnas ofta utåt. Den omedelbara fördelen med det är att man inte behöver rensa på fönsterbänken när man vädrar. Moderna fönster öppnas vanligen inåt. Då blir det lättare att putsa glaset när det är så dags.

•  Inåtgående fönster började bli vanliga i början på förra seklet. Småningom konstruerades de allt oftare utan mittstolpe. För att inte förlora i stabilitet måste man då bygga med grövre virke – och ofta förlorade då hela fönstret i lätthet och elegans.

• Man brukar säga att det drar från fönster. Det var också sant länge – och för länge sedan ett av skälen till att man valde att göra fönstren små. I dag är har isolerfönster mycket bättre värmevärden än de gamla, kopplade fönstren. Om man ändå avstår från de ofta fula, moderna fönstren ska man veta att också lösa innanfönster kan tätas väl med gummilister eller gammaldags klisterremsor.